Carolina Wiklund

Hallå

Jaa... var ska jag börja? Den senaste tiden har varit helt upp och ner, helt crazy, verkligen knäpp.

Lina och jag var på Magic Mike showen men blev båda för fulla för att överhuvudtaget minnas den... minns dock vår fullt planerade resa till Mexiko, hennes 1000 trosor som flög runt i rummet när vi sökte kreditkort, tackbrev till alla mina vänner på åland och att jag satt och snackade livet, käkade och blev bff med en taxichaufför. 

Sedan var det tentaplugg till 110% och jag och Lina x2 var hemma hos Lina och hade pluggcamp, Simon hämtade upp oss och vi drog i samlad trupp till tentan som vanligt. 

Detta var alltså i fredags och sen dess har kronofogden knackat på (det var pågrund av någon som bott här för länge sedan), jag har suttit i polisförhör så jag missade mina föräldrar när de var på finlands presidentbal av en helt annan orsak och så pricken över iet så blev min cykel stulen, jag fick riktigt hög feber och fick sådan halsfluss att jag åt upp en ask ipren på 2 dygn. Nice. Verkligen. Haha. 

Ska jag vara helt ärlig börjar jag bli lite uppgiven. Det är mörkt och kallt och fast jag är omgiven av helt underbara människor börjar jag känna mig rätt ensam. En pojkvän hade inte varit helt fel kan jag ju säga. Dock skulle vilken människa som helst vända när den kommer in här med mina travar av böcker, kläder och halvätna kakor som ligger överallt. 

Det är sånna här gånger man inte kan uppskatta sina vänner nog. Varje morgon vaknar jag upp och blir lika förvånad över något helt crazy någon (99% av gångerna Lina) säger eller gör. 

Imorgon är det dags för lite träning, tvätt och plugg innan det är biodags så nu hoppas jag att den sista hunger games filmen lever upp till förväntingarna! 

 

och ja, jag ska bli bättre på bilder. Jag lovar.